emmhansson

tänk att det nästan är en ny måndag igen. en ny dag som linkan alltid sa när man jobbade med honom. alltid lika glad över en ny dag. alla dagar. jag tänker att man skulle kanske behöva vara mer som han. mer glad över allt som kan verka som ingenting särskilt. kanske skulle man oftare säga är det inte fantastiskt eller är det inte un-der-bart som jag vill minnas att han också sa varje dag. det kunde vara precis vad som helst. ibland hade det med smör att göra. för han var verkligen en förespråkare till smör, linkan. och vispgrädde. det var viktigt menade han. du måste bygga upp din kropp. kanske är det smörets hela förtjänst. positiviteten menar jag.

igår var det lördag och jag ville egentligen hitta på något kul. men vad? till att börja med sov vi längre än jag tror vi någonsin gjort. det kom lite som en chock när man tittade på klockan som visade 8.30 och ändå kändes det som att vi kunde sovit flera timmar till. i brist på ideér satte vi oss i bilen för att liksom se vart vi hamnar. alltid lika trevligt med bilturer. det dröjde inte lång stund förrän vi var i karlsborg och slank in på sibylla som tydligen ska ha det bästa moset någonsin. om moset kan jag nog inte hålla med men jag vill ändå inte beskylla maten. det kan haft att göra med den monotona personalen. kanske. lingon och sallad? hördes en röst som skulle komma från personen framför mig med munnen lika formad som ett streck som sekunden innan. ja lite tack. LINGON O SALLAD. upprepade rösten lite barskare den här gången. herregud vad kunde möjligen ha varit rätt svar?? ja sa jag och det verkade mer rätt. vi pep ganska snart ut till bilen med vår mat. trevligare att äta där och gott var det verkligen. vi kände oss tillräckligt nöjda för att bege oss emot tiveden, ösjö närmare bestämt. bara för att se hur tonies mormor och sven olov har det där ute. de kanske t.o.m. är där nu. väl framme dröjde det inte länge förrän jag satt i soffan och tänkte på vilken mys farbror han är sven olov. jag gillar honom verkligen. det var något med honom som fick mig att tänka på morfar. det kan ha varit hur han satt där så skönt avslappnat med ena benet över det andra. i bruna manchester byxor och skjorta. och så den behagliga rösten och det korrekta språket därtill. det hela fick mig att önska mig en talbok med just sojas röst. många röster till talböcker är mer ansträngande än behagliga att höra till men det här är precis vad jag vill höra på. kanske t.o.m. en bok skriven med hans eget språk. jag tycker om när man får lyssna till människor som talar på ett sätt att man bara vill höra mer. jag älskae hur han började sina meningar med jag vill minnas. och jag gillade hur han på ett vänligt och humoristiskt sätt provocerade fram min åsikt om bake off, för att sedan säga jag förstod att du skulle se ut sådär. ingenting där var besvärligt. även om deras berättelse om senaste resan nu till ishavet påminde om ett annat par jag känner så gillade jag det. kanske var det just därför. jag blev liksom full i skratt av hur den ena började en berättelse och den andra avbröt och ändrade om lite och  avslutade på sitt eget vis. underhållande. gott kaffe fick vi och hembakad rullbulle. rulltårta känns lite bortglömt tycker jag. helt i onödan. tänk bara en fin bit rullbulle med en rejäl klick vispgrädde och kanske något litet bär ovanpå det..
senare hyrde vi en film på frendo som jag länge velat se. döm om min förvåning när jag fick tonie intresserad av just den av all filmer jag visade fram. jag såg i ögonvrån hur han själv bläddrade bland filmer som säkert hette nåot i stil med prince of persia och liknande. inte för mig. väl hemma och en bit in i filmen frågade tonie vad den hette. veronica bestämmer sig för att dö allt jag fick var en lång blick. no need for words. men efteråt var det faktiskt han som sa att vi borde köpa filmen.






potatisgratäng har önskats länge :) nu kanske jag kan göra det lite oftare.