Mary
Vi skulle besöka maria och nicklas i linköping så vi tänkte vi skulle passa på att ta ett varv på ikea där. Det blev mer än ett varv kan jag säga, det var inte lätt att hitta ut därifrån. Jag vet inte hur många genvägar vi försökte oss på utan vidare framgång när vi väl tröttnat på strosandet. Jag förstår verkligen inte vårt problem för det är ju faktiskt inte första gången vi är där. Det var skönt att äntligen komma in hos m och n och bli bjudna på kaffe i trevliga muggar med marys egen designade underlägg till. Det slog mig hur enkelt det är att umgås med de här två. Det känns alltid så skönt med dem, så som att komma ihåg vem man verkligen är och vem man en gång -för rätt så länge sedan -var. Jag kan slappna av och bara vara mig själv och det är den mest befriande känslan. Visst är jag mig själv på andra sätt med andra människor i andra lägen, men då som i någon slags roll. Det finns en roll som liknar min egen på jobbet, en något varierande roll när jag träffar mamma eller mormor. En roll när jag träffar bekanta på stan. Det finns nästan en för varje tillfälle men så finns det den som jag känner igen särskilt väl som är som jag. Jag vet inte vad det är med maria som får mig att känna igen mig själv på det här viset. Antagligen är det för att hon är en av de bästa vänner jag någonsin haft. Hon är den som alltid funnits kvar hos mig, trots att jag inte orkat höra av mig till henne på flera månader. Hon var den som satt närmast mig på sängkanten när jag mådde dåligt. Det var alltid hennes kramar som betydde mest. Jag är så glad att jag har Maria, hon är verkligen toppen som vän.
