emmhansson

Vi började som alltid en sådan här resa att inspireras av vete kattens bakverk där vi bl.a fann en limpa som hette emma -vilket toppen namn. Säkert ett toppen bröd också men vi köpte ingenting där. Såhär är det alltid, först snålar man till och tänker att vi kan återkomma  senare och köpa det ena eller det andra då -vilket man förstås inte gör. Nästan aldrig åtminstone.
Vi fortsatte till iris och en hel kul leksaksaffär i jakten på något till den lilla lloyden som faktiskt ganska snart kommer ut i friska luften. Frågan är vem som har mest nöje av en sådan här affär, alla små barn eller alla vuxna som minns godbitarna ifrån sin egen barndom. Svindyrt där, dessvärre då vi faktiskt hittade en bep (!!) med en barba. Alltså en barba i en bep:) Familjen m&m hade älskat det, men den fick stanna kvar på hyllan. När vi gick igenom den här affären kom jag att tänka på hur alla sagorna har en innebörd, en dold undermening som inte riktigt nådde fram då i barndomen. Jag såg bl.a alfons figurer som är en en av mina absoluta favoriter med sin osynliga vän mollgan och lillkillen och de elaka storkusinerna. Kom att tänka på sådant som man inte förstod då som alla vuxna visste om hela tiden. Som barba pappan med sin skära nyans i kontrast till barba mamman som är helt i svart. Eller i bamse då man inte fick vara med och spela fotboll om man stack ut från mängden, om man var annorlunda. Så genomtänkt alltid. Jag gillar sagor.
Men nog om det nu. Vidare hittade vi verkligen riddarbageriet till min stora lycka! Trevliga bröd där såklart varav några fick följa med mig hem. (Men ia säger att johan sörberg sålt bageriet! Hm.) Därifrån hittade vi till den för dagen mest inbjudande butiken med Carl Malmsten design -bara. Vi kände nog bägge två att det till slut blev allt för besvärande att se på alla de fantastiska möblerna med dess osmickrande prislappar. Men oj oj vad jag är glad ändå att vi kom dit. I övrigt handlade dagen som vanligt mest om att fika på lite olika ställen och söka rätt på det mest inbjudande matstället. Vi fegade ur och valde hurry curry som jag redan visste med säkerhet är bra. Den tomatsåsen skulle jag behöva här hemma, fast jag antar att det inte skulle vara bra för mig. Beroendeframkallande helt klart.
På indiska köpte jag en klänning som kändes så rätt då men helt fel nu idag. Så typiskt.
Det obligatoriska teet från hötorgshallen slank ned i påsen innan vi var redo att åka hem igen. Det var en sådan där dag som man behöver ibland.







man kan lätt tro att jag aldrig använt bestick förut ;)

ledig dag igår och jag blev så sugen på att baka. I morgon till sthlm!! Jag vill så gärna gå till riddarbageriet men det är så långt utanför allt annat och jag vet inte hur jag hittar dit :( Däremot vete katten och nk bageriet som är nog så inspirerande. Jag tror det blir toppen, lite bättre väder bara tack.

Det finns vissa böcker man fastnar särskilt för som håller sig kvar inombords. Bara som ett vagt minne eller så starkt som ens engna tankar. Alkemisten är för mig lika mycket en nödvändighet som en befrielse att läsa. Den är så hoppfull på ett fint sätt. Jag minns att jag lånade ut den till Mattias Johnsson en gång och när han lämnade tillbaka den beskrev han den som en saga. Jag gillade det där. Den är verkligen som en saga som trots sin uppenbara sensmoral inte blir fånig. Den är bra helt enkelt. Paolo Coelho är en fantastisk författare och just nu behöver jag hans böcker. Hans visdom.

gillar låten

http://www.youtube.com/watch?v=qAaxYm6JFVg&feature=related

Vi skulle besöka maria och nicklas i linköping så vi tänkte vi skulle passa på att ta ett varv på ikea där. Det blev mer än ett varv kan jag säga, det var inte lätt att hitta ut därifrån. Jag vet inte hur många genvägar vi försökte oss på utan vidare framgång när vi väl tröttnat på strosandet. Jag förstår verkligen inte vårt problem för det är ju faktiskt inte första gången vi är där. Det var skönt att äntligen komma in hos m och n och bli bjudna på kaffe i trevliga muggar med marys egen designade underlägg till. Det slog mig hur enkelt det är att umgås med de här två. Det känns alltid så skönt med dem, så som att komma ihåg vem man verkligen är och vem man en gång -för rätt så länge sedan -var. Jag kan slappna av och bara vara mig själv och det är den mest befriande känslan. Visst är jag mig själv på andra sätt med andra människor i andra lägen, men då som i någon slags roll. Det finns en roll som liknar min egen på jobbet, en något varierande roll när jag träffar mamma eller mormor. En roll när jag träffar bekanta på stan. Det finns nästan en för varje tillfälle men så finns det den som jag känner igen särskilt väl som är som jag. Jag vet inte vad det är med maria som får mig att känna igen mig själv på det här viset. Antagligen är det för att hon är en av de bästa vänner jag någonsin haft. Hon är den som alltid funnits kvar hos mig, trots att jag inte orkat höra av mig till henne på flera månader. Hon var den som satt närmast mig på sängkanten när jag mådde dåligt. Det var alltid hennes kramar som betydde mest. Jag är så glad att jag har Maria, hon är verkligen toppen som vän.