emmhansson

jag hade längtat så efter att få se och höra taw igen efter den lyckade kvällen i gtb för några veckor sedan. Jag hade väntat och längtat fast ändå inte riktigt insett att det verkligen skulle bli av. Jag pratade inte så mycket om den stundande torsdagen i förväg. Inte någon gång så som jag annars alltid gör när jag väntar på något roligt som ska hända. Det var extra svårt att relatera till en känsla av att verkligen gå på den här konserten. När vi väl kom dit så visade det sig att konserten blivit flyttad så vi sökte rätt på stället och blev inskyfflade i något slags rum som hette loke. Det var trångt och kändes ärligt talat lite sjabbigt. Stolarna stod uppradade så gott det fanns plats till. Jag fattade ingenting -vad hände med rad 7 stolsnr 219, 220?? Vi tryckte ned oss på ett par stolar och t började genast anmärka på komforten. Vad hade det med saken att göra tänkte jag som var nöjd med att sitta fyra stolsrader ifrån självaste huvudpersonen. Plötsligt var alla mina egna tvivel som bortblåsta. Trots att vi satt på rad tre framifrån sett i gtb så var det här närmre. Trummisen som var först på plats menade att det känns som vi känner varandra när vi sitter så här nära varandra (trummisen..)
Ola entrade scenen och jag kan inte för mitt liv begripa vad det var med honom som jag inte gillade förra gången. Han var ju fantastisk. Helt fantastisk, jag kunde inte hitta en sak som var mindre bra med honom. Sedan kom tomas och kvällen var fullbordad. Han var så bra. Precis som man alltid vet att han är. Jag vet inte vad annat jag kan säga. No need for words.