emmhansson

det var dags för våran lilla misse att besöka vetrinären. vi lånade färdburen av tova och fiffi till olivers stora glädje. han gjorde sig genast hemmastadd i korgen som liksom knarrar sådär trevligt som korgmaterial gör. det var samma sak sist vi lånade buren för majas skull. oliver låg där för jämnan och fyllde ut varenda cm av ytan. det är en liten bur. lagom för darcy som -till skillnad från mamma maja- snällt följde med in och lät oss stänga igen efter honom. inte lika kul i bilen dock men väl inne hos damerna på smådjurskliniken hade han tystnat. vad heter han frågade den ena av dem och jag svarade försiktigt att han hette darcy. oj oj tänkte jag. oh mr darcy! utbrast kvinnan och såg tämligen nöjd ut. hon började genast tala med mr darcy genom gallret till buren och det kändes skönt. han skulle bli väl omhändertagen. när vi timmen senare var tillbaka i väntrummet hörde vi en melodi som verkade komma ifrån den stängda dörren. det var signaturmelodin till stolthet och fördom! när vi snart fick komma in och träffa vår lilla herre hördes melodin igen och damen lyste upp. hör ni vad det är för melodi?! det var hennes ringsignal på mobiltelefonen. vilket sammanträffande. hon förstod ju precis :)