innan snön kom

Ny snö igen! Nej det gillar jag inte. Nu är jag färdig med vintern. 

Valter håller med. 








Ett besök i Falkenberg

Nyligen bestämdes att det skulle bli ett besök till Falkenberg. Noah, Valter och jag gav oss i väg och allt var succe. Förstås! Där fick vi mat som vi aldrig hade sett förut och det fanns en morris att låna, det blev kaffedrink och programbiblioteket fanns tillgängligt. Dessvärre tyckte Noah att det kunde vara kul att doppa tv dosan i Kaspars vattenskål. Efter det var det precis som att den fick ett eget liv. Det var inte så bra, men semlan vi köpte på ett bageri där måste varit den bästa någonsin!  














Noah fyller ett år

Noah har fyllt ett år redan! Tänk vad märkligt det kan kännas att han har funnits här med oss så länge. Och så tanken på att det fanns en tid innan dess. Det var i ett annat liv känns det som ;)





















huset

Såhär såg huset ut en sommar för två år sedan



mer såhär ser det ut nu








nyårsafton

Efter nyårsafton borde alltså första dagen på det nya året komma. Så långt är allting som det ska. Jag tänker mig förstås att det här kommer bli utmärkt. Ny söndag, nytt datum, nytt år. Yes a fresh start! Fast så blev det visst inte. Frågan är om det kunde börjat värre och svaret är nej. Mina nerver och mina egna stöttepelarehar varit chanslösa den sista tiden. Det är precis som att ett helt annat jag har flyttat in i mig en stund. Jag tycker inte om det och tänker se till att det flyttar så snart som möjligt så jag kan känna igen mig själv igen. Såhär blir det när man låtsas och när man håller saker inom sig. Det kan inte hålla tillräckligt långt för att klara sig hel. Jag har försökt och försökt att enbart vara glad och tacksam för att jag och min lilla familj har någonstans att bo, under tiden vårt hus renoveras. För det är väl bästa sättet att visa tacksamhet på? Så tänkte jag och upptäckte att det kanske inte är helt sant. Kanske är det ändå skönt och okej att tala om hur jobbigt jag tycker det är (åtminstone klart och tydligt för mig själv) att inte kunna välja min ensamtid, på samma sätt som hemma. Att jag blir nervös och lite stressad när folk kommer in i huset utan att kancka, när jag står i min morgonutstyrsel. Helt naturligt för ägaren av huset och för besökarna, men inte för mig. Jag är inte van. Det kan jag nog heller aldrig bli, mitt behov av att bestämma själv när jag vill träffa andra är stort. Det är sådan jag är. Ändå var det inte särskilt länge sedan jag lärde mig förstå att det är lika okej som något annat. Det händer, när det talas med mig om hur konstiga en del människor är på grund av än det ena än det andra att jag undrar hur konstig jag egentligen verkar i dennes ögon. Vad är det egentligen som gör att någon person är konstig? Är det inte ett märkligt sätt att utrycka sig på i fråga om personligheter. Kanske tom lite inskränkt? Hur ofta har jag själv sagt något liknande kan man undra nu. Aldrig mer hoppas jag. 

Kolla gärna in Carinas créme brullé och hennes fantastiska verktyg :) Såå gott!
 
















sista dagen

Lilla Valter helt slut efter allt bus med nya kompisen Kaspar. Både jag och Valter saknar honom nu. Han var så glad hela tiden och han verkade vara överallt på en och samma gång. Det blev tomt och tyst när de hade åkt.   













Vänta lite nu. Är det här ett kort på Lloyd eller är det egentligen ett kort på ia när hon var liten. Jag är inte helt säker faktiskt.






Såhär sista dagen på året får jag för mig att jag ska hinna med att göra så mycket som möjligt. Precis som att det finns ett bäst före datum på det jag vill göra. Köpa en tröja till mig själv, bäst före 1/1 2012. Baka något gott, samma utgångsdatum där, köpa mina favoritblommor till huset trots att det inte ens är färdigt osv. Risken finns att det inte blir mycket gjort alls när det börjar såhär i mitt huvud. I frysen ligger några bullar och vilar sedan några dagar tillbaka. Kanske är det samma bäst före på dem.

dagen efter

På juldagen var vi hos Mona och fick kalkon, det är så gott! Och till dessert en ljuvlig pannacottatårta med vit choklad i och hallonsås till det. Jag vet inte vad jag ska säga om saken. Det var perfekt. Precis så.
Småkillarna lekte tillsammans och var för sig och de öppnade julklappar. Man kan nog säga att alla var nöjda där. Jag gillar Monas lägenhet men det känns som att det har tagit mig tills nu att förstå att hon verkligen bor där och har gjort det i två år nu. På något sätt så minns jag tiden innan så mycket mer. Hur som helst så är det är något som gör att man trivs där. Så som man brukar göra när stämningen på en plats, eller i ett hem är på ett speciellt sätt. I balans tror jag att jag vill säga. Jag hoppas att vårt hem kommer vara så när vi flyttar hem. Det har aldrig varit det av någon anledning. Jag har inte velat bjuda hem någon för att jag inte känt mig riktigt hemma där. Eller hemma med mig själv skulle nog vara närmare sanningen och jag tror att de som kommit till oss har känt det också. Tyvärr. Ändring på det står högt på listan av saker jag vill uppnå på vägen till en mer avslappnad Emma. Jag har massa saker på den listan och jag ser faktiskt fram emot att ta hand om dem allihop. Det måste vara ett gott tecken. 2012 here I come :P


















julen

Jag gillar den här julen, jag tror att det kan vara den bästa på mycket länge. men varför kan jag inte lära mig att ta kort utan dimma?? Jag har inget som helst tålamod med det.

Noah fick ett slott av maria som hon gör helt på egen hand :) Nu kan jag njuta av det minst lika mycket som Noah. Jag har så länge önskat att få lägga vantarna på ett nämligen, men inte riktigt vågat mig på att försöka inhandla ett. Vart finns dem att få tag på liksom :P





















snart februari

Vi har beställt vårt nya kök och det ska komma i februari!  Eller? Jo jag tror fortfarande på allt om huset som verkar uppmuntrande. Det måste jag ju göra, även fast det ibland känns som att allt likaväl kunde vara ett påhitt. Jag är lite trött på att vänta faktiskt. Jag vill bara tapetsera Noahs rum, baka en tårta i ett kök som är stort, flanera på övervåningen. Jag vill se hur det kommer bli! Nu allra helst. I väntan passar vi på att besöka. Lloyd är gästvänlig som alltd och adventsfika hos mamma/mormor är mysigt både för småkusiner och mammor. Snart kommer Räca och Micke och sytern passar på att fylla år i samma veva. Det måste betyda tårtkalas =)  










en hund

Jag har en hund! Jag kan knappt tro att det är sant :) När jag flyttade in hos tonie fanns inte ett enda trevligt djur i hemmet. En och annan spindel härjade där förstås. Jag brukar kunna hitta en eller två vart än jag befinner mig, antagligen för att jag inte låter dem gå obemärkta förbi. Det skulle vara mycket enklare om jag inte var så rädd för de små asen. Hur som helst dröjde det inte länge förrän jag lyckades introducera katten Oliver i huset. Tonie var lite tveksam han sa han ville egentligen helst ha en hund. Om han bara hade haft mer tid. Det skulle vara en golden det rådde det inga tvivel om. Men man måste nästan ha en katt tyckte jag. Vår kära Oliver fann sig snabbt i sitt nya hem och därmed fick han en favorit i vår då magra familj. Det var inte jag kan jag säga och nu kan Tonie förstås inte tänka sig att vara utan vår katt. 
Angående hundar har jag egentligen inte intresserat mig för små hundar utan faktiskt mer en typ golden precis som Tonie. Men så skaffade Räca och Micke en liten vit terrier som jag blev så förtjust i. Plötsligt var det bara en små hund som gällde och så träffade jag Ulla britt -den lilla chiuauan på salong Fåfäng där jag klipper mig, Hannas nya hund. Vill ha!! var det enda jag kunde känna då, så när jag fick se ett gäng syskon -model mini på blocket var det svårt att hindra mig. Han hette Sigge då när han bodde i Trollhättan. Nu flera namnförslag senare heter han Valter. Hans päls är lenare än någon annan päls jag känt. Han är så söt! 




om sådant jag gillar

musik. jag älskar att lyssna på musik i lugn och ro. älskar att höra efter vad texterna verkligen handlar om. ibland verkar det självklart vad som menas och jag kan bara njuta av att höra dem om och om igen. vissa låttexter verkar skrivna i gåtor och jag älskar det också. analys.
jag har lyx onsdag idag när tonie kommit hem tidigt och jag kan passa på. jag har försökt att dela det fantastiska med att inspireras och imponeras av hur en del människor kan få till en så bra text till sin melodi. det går sådär. just nu är det damien rice och ray lamontagne som är på min tapet. snart lär det vara något annat.

fynd

jag har varit så sugen på att fynda något trevligt ända sedan maria besökte förra veckan då det talades om att gå på loppis. äntligen lyckades jag komma över en liten skattgömma!



söndag igen

lördagen känns höstlik och vi följer gärna med ia och mathias till skogen. svampen verkar finnas överallt, vilken lycka! jag vet inte hur det egentligen hände men jag gillar verkligen svampplockningen nu. upplyftande med tanke på att jag vanligen är den som tjurar till nästan omdelebart, för det finns ju ändå ingenting annat än flugsvampar i min sfär. en riktig humörsänkare som trots allt följer med för att sällskapet är så trevligt. jag har redan förträngt hur alla snart försvinner iväg åt sina respektive håll i jakt på den efterlängtade kantarellen. jag har inte lyckats förstå hur uppslukad man kan bli i svampskogen.

ias banoffepaj till film avslutade en skön lördag och söndagen bjöd på trevligt sällskap av maria. önskar att vi bodde närmre.. 


bilfärd

sitta bredvid i bilen. lyssna på larsW och bara vara.

allt annat verkar tyst och lugnt. bara lars som hörs. orden i texterna känns tydligare än någonsin och jag avundas förmågan att skriva låtar. gläder mig åt att vara i period med lars winnerbäck igen. det var så länge sedan nu. 


helgn är snart slut och ett starkt begär påminner envist om carinas kladdmuffins. de lämnade mig aldrig oberörd. bästa receptet någonsin?
 
 

long time no seen

sedan ett par dagar tillbaka har jag börjat känna hur vemodet kryper fram ur sin gömma och påminner om att det är dags för höst igen. redan? vill jag tycka men vid närmare eftertanke så har sommaren pågått ganka länge nu. det är kanske hög tid att byta om nu när den känns som allra bäst.

på kort tid har något och någon fått mig att tänka efter en smula. eftertanken hjälpte till att ta mig i kragen och lämna min bekväma vardag lite åt sidan en stund, för att upptäcka skillnaden. ia har sagt till mig många gånger de senare åren, live a little! utan att jag låtit ta till mig det fina i orden. jag har tänkt att jag minsann är nöjd med än det ena än det andra, att jag visst lever livet, fast på mitt eget sätt. en liten tjurskalle i mig som lärt sig att envist hålla fast vid det trygga invanda. bort med den säger jag och smakar på skillnaden.

räca och micke har besökt



plantagen och burger king i linköping





magnus och carina har fyllt år



inez också



på ugglegatan:)



emelie erbjöd snällt sitt hår och noah kan förstås inte låta bli







Om

Min profilbild

emma

RSS 2.0